Patrik Bengtsson

Script för Bandnamn — ,

In a collaboration with Maja Hammarén

the scene:
A installation containing a white plastic mat, a white projection screen, a bass guitar, a bass amplifier, i microphone, a microphone stand, a trumpet and a stripped drum set containing just a floor tom and a snare drum.

In the ceiling: A video projector, a DVD player and its suspension component.

The wall: A poster (size 50x70cm) containg a text and a promotion flyer for the the band “BANDNAMN”. The flyer has a picture of a Mondrian painting.

Text piece in swedish:

Skript för BANDNAMN

I institutionens entréhall finns en scen som utgörs
av en vit matta med ett mickstativ, en elbas, en
golvpuka och en virveltrumma. Basen är kopplad
till en förstärkare. Bredvid mickstativet ligger en
trumpet.

JOURNALISTEN: I den klassiska rock- och
popsättningen ingår även bastrumma, hi-hat,
hängpukor och cymbaler. Trumsetet är en fetisch
i rockbandets estetik. En sittande trummis har
dessutom fyra lemmar att spela sina rytmer med.
Kombinationen bas och diskant (bastrumma och
cymbaler) gör rytmen dynamisk. BANDNAMN:s
stående trummis har bara tillgång till två lemmar,
armarna, – en självpåtagen begränsning.
BANDNAMN bryter regeln, strippar trumsetet
och låter sin trummis spela virvel och puka stående
istället för sittande. Det är en form av motstånd
mot den standardiserade rock- och popformeln.

SÅNGERSKAN: BANDNAMN krossar inga
skyltfönster. BANDNAMN är en författare som
skriver i exil, en baglady i clownnäsa, två hängda
homosexuella ungdomar i Iran… Deras välstrukna
skjortor. BANDNAMN är långsiktiga effekter
på skogen. BANDNAMN är inte originalet.
BANDNAMN är ännu en uppvisning i stil.

Bakom instrumenten är en projektionsduk
uppspänd. I dvd-spelaren som kopplats till
projektorn finns ett bildspel som ska projiceras
under spelningen. Lastbilar, skogar och fjäll och
en operasångerska med tårar i ögonen som tar
i så den stora bysten skakar varvas med bilder
från kinesiska jeansfabriker och sydamerikanska
vandringsleder. En flicka slår sönder en piñata
med en fiol, fiskar simmar, barn slår varandra
med kuddar så fjädrarna yr. Ordet TODAY
återkommer och namnen på miljonsäljande
artister blinkar förbi: Bruce Springsteen, Jay-Z,
Madonna, Blondie. U2, Eminem, Rolling Stones,
Nirvana, The Beatles, Aerosmith, Metallica, Stevie
Wonder, Lady Gaga, Pink Floyd och Pink – liksom
mytologiserade band som Joy Division, Gun
Club, The Cramps, Patti Smith och Grateful Dead.
Bandloggorna varvas med produktfoton på
husgeråd som kastruller, kaffebryggare och salt- och pepparkar.

JOURNALISTEN: Med delayeffekt och aggressiv
släpighet sjunger SÅNGERSKAN en uppgiven sång
om det omöjliga i att vara rebell och hur varje
rörelse mot en given kärna bekräftar denna kärna.
I en väl samspelt rytmsektion blandas trummornas
rytm med basens pumpande eller stickande toner.
Vanligtvis spelar en gitarr eller ett piano låtens
melodier och ackord. BANDNAMN har valt bort
dessa instrument och bygger istället melodierna
på sångerskans ovil- liga sång och på att låtarna
ibland smyckas med ett trumpetspel som mer
liknar fågelläten och bakvända ljudspår än vanligt
musicerande.

Klockan 16.55 tänder en anställd från institutionen
två halogenlampor framför mattan. De lyser upp
den vita projektionsduken. En poster med en
text och vad som på håll ser ut som en bild av en
Mondrianmålning sätts upp på väggen intill duken.

Klockan 17 öppnas utställningen. Besökare som
frågar får veta att BANDNAMN under vernissagen
ska framföra tre låtar från sin kommande
debutskiva och att den beräknade tiden för deras
spelning – den första i stan – är nio minuter. De ska
gå på klockan 18.30.

Klockan 18.40 kommer en av institutionens
anställda och skriver med svart tuschpenna på
posterns nedre del: BANDNAMN LIVE KL 19.

Klockan 19.10 kommer samma institutionsanställda
tillbaka, stryker tiden 19 och skriver 19.30.

Klockan 20 stänger utställningen. Sladden dras
ur så att de två lamporna som lyser upp den
provisoriska scenen släcks.
Efter vernissagen plockas instrumenten bort på
grund av stöldrisken. Projektionsduken, mattan och
texten lämnas kvar.

KRITIKERN: De tre efterlämnade vita
formerna som kan liknas vid tomma papper
är konstnärernas visuella beskrivning av en
utsuddad handling. Handlingsutrymmet finns
men bara ramverket återstår. Det oförändrade
skriptet hänger kvar på väggen, men de övriga
två “pappersarken” är nu blanka: pappret som
väntade på projektionen av det historiska och
politiska bildspelet är tomt; pappret som skrivits på
med “bläck” i form av instrument och förstärkare
är – tomt. Om fem veckor finns inte ens dessa sista
former kvar.