the scene:
A installation containing a white plastic mat, a white projection screen, a bass guitar, a bass amplifier, i microphone, a microphone stand, a trumpet and a stripped drum set containing just a floor tom and a snare drum.

In the ceiling: A video projector, a DVD player and its suspension component.

The wall: A poster (size 50x70cm) containg a text and a promotion flyer for the the band “BANDNAMN”. The flyer has a picture of a Mondrian painting.

Text piece in swedish:

Skript för BANDNAMN

I institutionens entréhall finns en scen som utgörs
av en vit matta med ett mickstativ, en elbas, en
golvpuka och en virveltrumma. Basen är kopplad
till en förstärkare. Bredvid mickstativet ligger en
trumpet.

JOURNALISTEN: I den klassiska rock- och
popsättningen ingår även bastrumma, hi-hat,
hängpukor och cymbaler. Trumsetet är en fetisch
i rockbandets estetik. En sittande trummis har
dessutom fyra lemmar att spela sina rytmer med.
Kombinationen bas och diskant (bastrumma och
cymbaler) gör rytmen dynamisk. BANDNAMN:s
stående trummis har bara tillgång till två lemmar,
armarna, – en självpåtagen begränsning.
BANDNAMN bryter regeln, strippar trumsetet
och låter sin trummis spela virvel och puka stående
istället för sittande. Det är en form av motstånd
mot den standardiserade rock- och popformeln.

SÅNGERSKAN: BANDNAMN krossar inga
skyltfönster. BANDNAMN är en författare som
skriver i exil, en baglady i clownnäsa, två hängda
homosexuella ungdomar i Iran… Deras välstrukna
skjortor. BANDNAMN är långsiktiga effekter
på skogen. BANDNAMN är inte originalet.
BANDNAMN är ännu en uppvisning i stil.

Bakom instrumenten är en projektionsduk
uppspänd. I dvd-spelaren som kopplats till
projektorn finns ett bildspel som ska projiceras
under spelningen. Lastbilar, skogar och fjäll och
en operasångerska med tårar i ögonen som tar
i så den stora bysten skakar varvas med bilder
från kinesiska jeansfabriker och sydamerikanska
vandringsleder. En flicka slår sönder en piñata
med en fiol, fiskar simmar, barn slår varandra
med kuddar så fjädrarna yr. Ordet TODAY
återkommer och namnen på miljonsäljande
artister blinkar förbi: Bruce Springsteen, Jay-Z,
Madonna, Blondie. U2, Eminem, Rolling Stones,
Nirvana, The Beatles, Aerosmith, Metallica, Stevie
Wonder, Lady Gaga, Pink Floyd och Pink – liksom
mytologiserade band som Joy Division, Gun
Club, The Cramps, Patti Smith och Grateful Dead.
Bandloggorna varvas med produktfoton på
husgeråd som kastruller, kaffebryggare och salt- och pepparkar.

JOURNALISTEN: Med delayeffekt och aggressiv
släpighet sjunger SÅNGERSKAN en uppgiven sång
om det omöjliga i att vara rebell och hur varje
rörelse mot en given kärna bekräftar denna kärna.
I en väl samspelt rytmsektion blandas trummornas
rytm med basens pumpande eller stickande toner.
Vanligtvis spelar en gitarr eller ett piano låtens
melodier och ackord. BANDNAMN har valt bort
dessa instrument och bygger istället melodierna
på sångerskans ovil- liga sång och på att låtarna
ibland smyckas med ett trumpetspel som mer
liknar fågelläten och bakvända ljudspår än vanligt
musicerande.

Klockan 16.55 tänder en anställd från institutionen
två halogenlampor framför mattan. De lyser upp
den vita projektionsduken. En poster med en
text och vad som på håll ser ut som en bild av en
Mondrianmålning sätts upp på väggen intill duken.

Klockan 17 öppnas utställningen. Besökare som
frågar får veta att BANDNAMN under vernissagen
ska framföra tre låtar från sin kommande
debutskiva och att den beräknade tiden för deras
spelning – den första i stan – är nio minuter. De ska
gå på klockan 18.30.

Klockan 18.40 kommer en av institutionens
anställda och skriver med svart tuschpenna på
posterns nedre del: BANDNAMN LIVE KL 19.

Klockan 19.10 kommer samma institutionsanställda
tillbaka, stryker tiden 19 och skriver 19.30.

Klockan 20 stänger utställningen. Sladden dras
ur så att de två lamporna som lyser upp den
provisoriska scenen släcks.
Efter vernissagen plockas instrumenten bort på
grund av stöldrisken. Projektionsduken, mattan och
texten lämnas kvar.

KRITIKERN: De tre efterlämnade vita
formerna som kan liknas vid tomma papper
är konstnärernas visuella beskrivning av en
utsuddad handling. Handlingsutrymmet finns
men bara ramverket återstår. Det oförändrade
skriptet hänger kvar på väggen, men de övriga
två “pappersarken” är nu blanka: pappret som
väntade på projektionen av det historiska och
politiska bildspelet är tomt; pappret som skrivits på
med “bläck” i form av instrument och förstärkare
är – tomt. Om fem veckor finns inte ens dessa sista
former kvar.

Skull Defekts: skulldfx.com

The Göteborg String Theory: tgst.org

“The idea of the musical String Theory was born in Berlin in 2007 and developed by Nackt, Chérie, Yaneq and Ben Lauber among others. The first ever appearance is known as The Berlin String Theory which involved more than 100 musicians, artists, producers, journalists, designers, technicians, visual artists, a documentary film team, painters and poets.
Berlin was the ignition spark and Göteborg is the explosion: a cross-artistic international Big Bang, involving even more people contributing to this unique project. Artistic directors for The Göteborg String Theory are Sebastian Gäbel and Nathalie Barusta Gäbel.” -The Göteborg String Theory homepage

An exhibition in four acts
During the period of november 2009 until february 2010 a collaboration between Katarina Nitsch and me took place in a 300m2 basement at Macforum, in the center of Göteborg. The place where given to us in order to use it for our artistic practice. Instead of presenting our own work we decided through a letter composed as a poetic and cryptic operating instruction to invite other artist to exhibit. The letter became a invitation, a manual and the fundament for this project.

We divided the exhibition into 4 acts, The exhibition became therefore a story, a play. The room became the stage and the artist and their pieces became actors and props. Katarina and I where the directors, the technicians, producers and the scriptwriters. Our intentions and beliefs where that  in order to give space to others you generate more space both physically an mentally.

Every vernissage ended with a party at the nightclub Styrbord/babord. interpretations of the letter by Rune Lindbaek, Dj Sönke, Prejka became the soundtrack for the evenings. Every act was promoted by a poster designed by Albert Sjöstam. These 4 posters and the scrapbook in wich we collected all the artists texts, photos from the acts, reviews and our texts are the only things left after last opening day.

Collaboration with Katarina Nitsch

Exhibition blog: www.djungeltrumman.se/foljarytmen

Marja-Leena Sillanpää
Mattias Norström
Johan Zetterquist
Diana De Aguinaga
Fredric Gunve
Pascal Prosek
Tobias Lindén
Katrine Persson
Imri Sandström
Karlotta Blöndal
Lina Selander
Christin Wahlström Eriksson
Magdalena Rapala

Collaboration with Katarina Nitsch

Exhibition blog: www.djungeltrumman.se/foljarytmen

The ship has left port, navigating into uncharted waters. Something may have begun to settle. New questions have emerged. We wandered in circles, met with a powerful animal and where set in trance, heard choirs singing and voices speak, saw the signs, read the text, met a familiar figure that we had never seen before. On the floor above the computers are working to build mountains of gold. In their basement we see another mountain rise on the horizon. Who is that figure, who are we talking to, who is talking to us, what do you want from us?

Shall follow the rhythm … is an experiment, an adventure and an investigation on the logic of how a shared space becomes a space that is expanding. We were given a place, a space and we chose to invite to this space to in this way create even more space. Here you go; a space, an area to inhabit, thank you we responded and immediately invited so many that the ship should have capsized a long time ago. Instead something rather striking happened; the surface became three dimensional, four-dimensional, and even more than that, it continues to expand in a most remarkable way.

There was a letter that we could not decipher. We turned to those we knew we could trust; those completely irrational, contradictory, unruly and slow, those that with intuitive thoughtfulness could lead us onward.
Now we are looking out over the new horizon.

P & K
Gothenburg, February 2010

Collaboration with Katarina Nitsch

Exhibition blog: www.djungeltrumman.se/foljarytmen

For the last time in this guise, we invite (you) to an Opening.
We have arrived at Act IV, the last act.

Slowly, we are shifting our course at the helm. We leave the place
That ought to be left.
A giant iceberg is moving toward us.
To slow down something heavy/vast creates a shift in the physical mass
also known as reality.
(To slow down any large creates a shift in the physical masses
belonging (or that belonged) to reality).
Everything is broken into pieces, captured again, transformed.
A new journey has begun.
We have come to the end?
The resolution?
Found the solution?

Farewell,
Bon voyage

Patrik Bengtsson and Katarina Nitsch
Gothenburg, February 20

Collaboration with Katarina Nitsch

Exhibition blog: www.djungeltrumman.se/foljarytmen

I create a kind of Mandala.
The post-it notes stand as symbols for time and reminiscence.

the glue withers.
the notes fall to the ground.
the picture slowly disintegrates.

In the bottom of the image DOM is written  , DOM means THEM in Swedish (spoken Swedish). But it also means VERDICT. In polish DOM means HOME.

(A film of the installation of Kill ‘em All)

The Vessel, A: The arrival and installing of The Vessel; a performance at the opening on the 8th of September 2010. B: Two objects, a story and its sound.

The Vessel is a vessel that collects restlessness, anxiety, longing
and dejection. Within The Vessel a character is travelling, totally
clumsy and speechless in front of the huge machinery of violence
pervading the situations it is witnessing. The Character is dominated
by anxiety and the incorruptible resistance that is the driving force
of those who in silence are struggeling for a change within themselves
and in relation to the world. The Character is a body and a system of
thoughts. It is experiencing that  the fundament upon which it has
been resting begins to crack and it cannot see where it next will be
able to get foothold. Despite the fear and dejection it decides to
expose itself to situations it cannot control. By putting itself in
motion it desperately tries to find a way out of its dejected state of
mind.

A collaboration with Katarina Nitsch.