Script för Bandnamn

In a collaboration with Maja Hammarén

the scene:
A installation containing a white plastic mat, a white projection screen, a bass guitar, a bass amplifier, i microphone, a microphone stand, a trumpet and a stripped drum set containing just a floor tom and a snare drum.

In the ceiling: A video projector, a DVD player and its suspension component.

The wall: A poster (size 50x70cm) containg a text and a promotion flyer for the the band “BANDNAMN”. The flyer has a picture of a Mondrian painting.

Text piece in swedish:

Skript för BANDNAMN

I institutionens entréhall finns en scen som utgörs
av en vit matta med ett mickstativ, en elbas, en
golvpuka och en virveltrumma. Basen är kopplad
till en förstärkare. Bredvid mickstativet ligger en
trumpet.

JOURNALISTEN: I den klassiska rock- och
popsättningen ingår även bastrumma, hi-hat,
hängpukor och cymbaler. Trumsetet är en fetisch
i rockbandets estetik. En sittande trummis har
dessutom fyra lemmar att spela sina rytmer med.
Kombinationen bas och diskant (bastrumma och
cymbaler) gör rytmen dynamisk. BANDNAMN:s
stående trummis har bara tillgång till två lemmar,
armarna, – en självpåtagen begränsning.
BANDNAMN bryter regeln, strippar trumsetet
och låter sin trummis spela virvel och puka stående
istället för sittande. Det är en form av motstånd
mot den standardiserade rock- och popformeln.

SÅNGERSKAN: BANDNAMN krossar inga
skyltfönster. BANDNAMN är en författare som
skriver i exil, en baglady i clownnäsa, två hängda
homosexuella ungdomar i Iran… Deras välstrukna
skjortor. BANDNAMN är långsiktiga effekter
på skogen. BANDNAMN är inte originalet.
BANDNAMN är ännu en uppvisning i stil.

Bakom instrumenten är en projektionsduk
uppspänd. I dvd-spelaren som kopplats till
projektorn finns ett bildspel som ska projiceras
under spelningen. Lastbilar, skogar och fjäll och
en operasångerska med tårar i ögonen som tar
i så den stora bysten skakar varvas med bilder
från kinesiska jeansfabriker och sydamerikanska
vandringsleder. En flicka slår sönder en piñata
med en fiol, fiskar simmar, barn slår varandra
med kuddar så fjädrarna yr. Ordet TODAY
återkommer och namnen på miljonsäljande
artister blinkar förbi: Bruce Springsteen, Jay-Z,
Madonna, Blondie. U2, Eminem, Rolling Stones,
Nirvana, The Beatles, Aerosmith, Metallica, Stevie
Wonder, Lady Gaga, Pink Floyd och Pink – liksom
mytologiserade band som Joy Division, Gun
Club, The Cramps, Patti Smith och Grateful Dead.
Bandloggorna varvas med produktfoton på
husgeråd som kastruller, kaffebryggare och salt- och pepparkar.

JOURNALISTEN: Med delayeffekt och aggressiv
släpighet sjunger SÅNGERSKAN en uppgiven sång
om det omöjliga i att vara rebell och hur varje
rörelse mot en given kärna bekräftar denna kärna.
I en väl samspelt rytmsektion blandas trummornas
rytm med basens pumpande eller stickande toner.
Vanligtvis spelar en gitarr eller ett piano låtens
melodier och ackord. BANDNAMN har valt bort
dessa instrument och bygger istället melodierna
på sångerskans ovil- liga sång och på att låtarna
ibland smyckas med ett trumpetspel som mer
liknar fågelläten och bakvända ljudspår än vanligt
musicerande.

Klockan 16.55 tänder en anställd från institutionen
två halogenlampor framför mattan. De lyser upp
den vita projektionsduken. En poster med en
text och vad som på håll ser ut som en bild av en
Mondrianmålning sätts upp på väggen intill duken.

Klockan 17 öppnas utställningen. Besökare som
frågar får veta att BANDNAMN under vernissagen
ska framföra tre låtar från sin kommande
debutskiva och att den beräknade tiden för deras
spelning – den första i stan – är nio minuter. De ska
gå på klockan 18.30.

Klockan 18.40 kommer en av institutionens
anställda och skriver med svart tuschpenna på
posterns nedre del: BANDNAMN LIVE KL 19.

Klockan 19.10 kommer samma institutionsanställda
tillbaka, stryker tiden 19 och skriver 19.30.

Klockan 20 stänger utställningen. Sladden dras
ur så att de två lamporna som lyser upp den
provisoriska scenen släcks.
Efter vernissagen plockas instrumenten bort på
grund av stöldrisken. Projektionsduken, mattan och
texten lämnas kvar.

KRITIKERN: De tre efterlämnade vita
formerna som kan liknas vid tomma papper
är konstnärernas visuella beskrivning av en
utsuddad handling. Handlingsutrymmet finns
men bara ramverket återstår. Det oförändrade
skriptet hänger kvar på väggen, men de övriga
två “pappersarken” är nu blanka: pappret som
väntade på projektionen av det historiska och
politiska bildspelet är tomt; pappret som skrivits på
med “bläck” i form av instrument och förstärkare
är – tomt. Om fem veckor finns inte ens dessa sista
former kvar.

Kill ‘em all

The piece is installed in a shopping window in Örebro. Örebro is located in Närke and is a part of the Swedish wolf population´s geographical habitat. Six months after the installation of the piece, 28 wolves were shot (more then 10% of the Swedish/Norwegian tribe). The Swedish Government and  the hunters association feel that the population needs to be kept down to prevent inbreeding.

I create a kind of Mandala.
The post-it notes stand as symbols for time and reminiscence.

the glue withers.
the notes fall to the ground.
the picture slowly disintegrates.

In the bottom of the image DOM is written  , DOM means THEM in Swedish (spoken Swedish). But it also means VERDICT. In polish DOM means HOME.

(A film of the installation of Kill ‘em All)

The Vessel

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

The Vessel, A: The arrival and installing of The Vessel; a performance at the opening on the 8th of September 2010. B: Two objects, a story and its sound.

The Vessel is a vessel that collects restlessness, anxiety, longing
and dejection. Within The Vessel a character is travelling, totally
clumsy and speechless in front of the huge machinery of violence
pervading the situations it is witnessing. The Character is dominated
by anxiety and the incorruptible resistance that is the driving force
of those who in silence are struggeling for a change within themselves
and in relation to the world. The Character is a body and a system of
thoughts. It is experiencing that  the fundament upon which it has
been resting begins to crack and it cannot see where it next will be
able to get foothold. Despite the fear and dejection it decides to
expose itself to situations it cannot control. By putting itself in
motion it desperately tries to find a way out of its dejected state of
mind.

A collaboration with Katarina Nitsch.

…something You can’t replace

The Dodo (subtitle: waiting for a guide to come and take me by the hand)
on the rendez vous with a collapsing mirror-ball
(subtitle: Unnamed behaviour).

No looking back now, were pushing through

Black drapes are surrounding a room as you walk down a
short path of gravel to find a bench luminated by a street post,
on the bench carved are the texts:
"I´m gonna get all my friends together and we´re
gonna go! go! go!" and "I know very well how I
got my name".
On your right side you see four gravestones perched
on a grasshill and beyond is a projection that
extends the landscape.
The projection shows an animated boat sailing into a
sunrise and disappearing into the horizon.
The four gravestones wear quotes from pop songs.

Do you believe if I say it´s magic?

Take me out tonight

Heaven knows it´s got to be this time

My second rate poetry just is not enough to describe
you, I feel better than ever before.

Transformer (My one wish is transformation)

Outside the big white monumental house, when you put
the earphones over my ears.

That day when reality came into being, when it
transformed itself into what it will always be sensed.

That night when it beacame bigger as it ever can be ,
everything was now clear. For the first time I was aware
that lightness and darkness existed, that I could stick to
things called the truth. For the first time I was aware
about the most obvious thing—where we are in a totally wrong
place.

Through the earphones we´ve recruited an army—at least I
think we still belong to it?

We don"t see each other so much nowadays,
do we still fight mutual enemies?
Are we still as daring in our close fights?

I want to live the life they talk about in their
lyrics, as the myths, thats why i had to create you,
my windmills, to fight you so my life feels
meaningfull.

I use earphones on promenades, they transport me to
someplace better. I have a drum set in my parents
basement, it has transformed itself into a respirator
a couple of times.

I have buried the euphoria and the most beautiful to
move forward. They only became truly alive when they
became eternal.
i showed you the spaceship that took me here, I showed you
my enemies and the shield that saved me. Us.

Favourite Fallen Idol

Florescent post-it notes are attached to a wall to
form a picture of Sid Vicious. The post-its slowly
fall to the ground as the adhesive dissolves and the
picture disappears.

Memorial Place #2

I installed a memorial place. I chose white flowers from the market in the
Belleville area. I bought two cabbages and spray painted them black.
Lit the memorial candle, and put flowers in vases made of cut off water bottles.
On the wall, I wrote a poem with a pencil. I saved a space between each line.
The poem tells a tragic story  involving to young men, but the story is just
a metaphor for cycles. The cycles of nature and the cycles of evil.
I asked a Frenchman to translate the poem. our common language was poor English.
I tried to explain every word and my meaning with every sentence.
He tried to understand my intentions as he tried to explain the design of
the French language.

The controldeck turns into a landscape, the path is quiet and clear. The path is quite clear.

Still walking just like A.E.